En onsdag hemma
Det är onsdag förmiddag. Jag sitter hemma och tittar ut på våra snötyngda träd. Allt är vitt och grått. Det är en märklig känsla att befinna sig här hemma mitt i arbetsveckan.
I måndags var jag på alla möjliga besök inom vården. Det började med att jag träffade en läkare, den tredje på 1,5 månad. Än en gång fick jag dra alla symptom och sådant. Vi pratade sömn och vad som sagts innan. Den första läkarens underlag för sjukskrivning till Försäkringskassan hade inte gått igenom. Den sista dagen för komplettering var nu i måndags. Den nya läkaren gjorde dessa kompletteringar under tiden jag var på läkarbesöket för det verkade inte som att den första läkaren gjort det.
Att Försäkringskassan började tjorva redan vid det första läkarintyget gjorde mig naturligtvis rädd. Med min erfarenhet att bli utslängd och få klara mig utan, gjorde beskedet att intyget inte godkändes direkt att jag började oroa mig som i sin tur har påverkat min sömn sedan vecka 1 när jag fick veta detta.
Kompletteringarna som den senaste läkaren gjorde har i alla fall gått igenom. Beslut om det kom redan samma dag.
Inför läkarbesöket den här gången hade jag jobbat en vecka på halvtid. Jag kände att det var övermäktigt för mig. På hela ledigheten på 2,5 veckor från jul och framåt så fick jag 2-3 nätter med god sömn, övriga nätter höll sig inom skalan ok till genomusla. Med allt som sas när jag träffade läkaren så blev det bestämt att kommande månad ska jag vara sjukskriven på 75 %, för att månaden efter prova på att gå upp till 50 % igen.
75 %-ig sjukskrivning innebär för mig som har en 40-timmarsvecka att jag kommande veckor ska jobba 10 timmar per vecka. Det blev bestämt att jag skulle föreslå chefen att fördela timmarna på fyra dag och 2,5 timmar per dag, med lediga onsdagar för att få lite återhämtning mitt i veckan. Det är alltså därför jag befinner mig där jag gör. Jag har mitt andningshål nu.
Förutom läkarbesöket träffade jag först rehabkoordinatorn för att få hjälp att sortera upp min tillvaro och bena upp vad jag ska göra framöver. Hon hjälper mig att ta fram mål för hur jag ska kunna komma vidare, plockar fram tider för olika saker och agerar spindeln i nätet nu när min egna spindel inte fungerar.
Slutligen träffade jag en fysioterapeut (sjukgymnast). Jag hade ingen aning om vad jag skulle dit och göra innan - visste bara att de jobbar i team omkring patienter i min sits, rehabkoordinator, fysioterapeut och samtalskontakt. De två första har jag alltså träffat. Samtalskontakten står jag i kö för.
Fysioterapeuten frågade en massa som jag fick svara på, sedan undersökte hon mig. På vissa sätt är jag ganska rörlig, på andra finns det lite att jobba med. Det märktes t ex att jag kan vrida eller böja mig mer åt ett håll än det andra. Om jag har förstått det rätt så är det tänkt att jag ska få hjälp att hålla igång under sjukskrivningen och det på den nivå som jag klarar av. Vi pratade en hel del om mina promenader. Jag har hållit på med dem i lite drygt tre månader nu. Hon tyckte att jag skulle se om jag kunde få till kanske 12 minuter per dag framöver och inte ta det i för stora hopp. Jag testade under hösten att gå 20 minuter, men det gjorde att jag inte kunde sova natten efter. Tänker man efter så är ju ett hopp från 10 till 20 minuter faktiskt en 100 %-ig ökning. När man tänker på det så är det lättare att inse hur mycket det är för någon i min position. Jag ska i stället försöka få till en ökning med 1-2 minuter åt gången. Min sambo som är utbildad löpcoach har nån procentsats som han pratade om vid löpträning. Det gäller både hur mycket man kan öka sträckan och tiden man håller på, men vad det var får jag fråga honom för som det nu är kommer jag inte ihåg. Hur som helst tänker jag att det kan väl vara likartat för mig nu, även om det bara gäller promenader.
Tisdagen var det tänkt att jag skulle arbeta 2,5 timmar. Det blev lite av "jag ska bara..." och så körde jag på 45 minuter till. På något sätt kan det sammanfatta hur det kan komma sig att jag hamnat här. Jag ville ju bara få iväg de där handlingarna innan jag lämnade i och med att jag skulle vara borta en dag...
Att jag aldrig lär mig!
Idag ska jag vila upp mig. Faaaast då har vi ju alla tvätthögar som jag lämnat åt sitt öde och inte gjort något åt tidigare... Och så har jag min son som har distansundervisning som behöver mat snart... Och så ska jag ut på min promenad... Och så borde jag tvätta håret så att jag slipper i morgon bitti... Och så borde jag skotta lite och sopa av min bil inför morgondagen... Och...
Frågan är när jag ska vila...?
