Jobb och läkarbesök
Igår kväll hade jag än en gång svårt att somna. Den här gången hade jag kanske för många tankar i huvudet om vad den här dagen skulle innebära. Klockan hann bli väldigt sen innan jag till slut kom till ro. Utsövd var alltså det minsta man kunde säga att jag var inför den här dagen.
Hur som helst så tog jag mig upp och kom iväg tillsammans med de båda övriga i familjen. Det var en riktigt dimmig och grå morgon och jag kände av de jobbiga att gå alla höjdmeterna uppför till jobbet. I förrgår vara 900 m i stort sett precis vad jag klarade av. Idag var det ju ungefär vad jag har att gå upp till jobbet. För att klara av det så valde jag att hålla nere tempot.
Under en massa månader har jag känt att min doftkänslighet har minskat betydligt. Jag vet inte varför men idag kunde jag känna vilka parfymer några hade som gick åt samma håll som jag - trots att de gick ca 100 m framför mig. Även om jag inte är sjuk så har jag lite känningar i bihålorna och är lite småkrasslig. Jag vet inte om det är bara på grund av det som jag stördes av deras parfymer (killade i näsan och gav lätt huvudvärk).
Jag hann bara jobba 1,5 timme innan det var dags att traska till doktorn. Han märkte direkt att jag var en helt annan än den han träffade i mitten av september. Tillsammans benade vi i orsaker till förändringen efter att först ha gått igenom hur jag mår. Vi kom överens om att jag skulle fortsätta testa på 75 %, men den här gången sjukskrev han mig bara en månad för att han ville ha en tätare uppföljning. Den här gången är första gången som jag tycker att det känns vettigt. Jag ska även ta kontakt med den psykosociala enheten för att få samtalskontakt. Läkaren kommer att ta upp det från sin synvinkel också. Jag hoppas att jag får komma ganska snart, men risken är väl att det är en lång väntetid.
Utöver det fick jag recept på en medicin att testa för att kunna somna. Den här gången inte något som har någon beroendeproblematik. Samma medicin hade en på jobbet nämnt bara en vecka tidigare och lovsjungit. Jag fick en testförpackning utskriven. Fungerar den ska jag höra av mig för att få mer att användas vid behov.
Slutligen fick jag något som närmast kan kallas läxa av läkaren. Det handlade om att ta plats och ställa krav. Jag ska inte anpassa mig så mycket.
Min arbetsplats är inrymd i ett äldre hus som från början var ett bostadshus. Från hallen kommer jag först in i rummet där min nya kollega sitter. Det rummet har höga fönster åt två håll. På samma sida som ingången tronar en ganska stor öppen spis. Den sista väggen har en stor öppning med skjutdörrar in till rummet jag sitter i. Det är lite mindre, har höga fönster i ena ytterväggen nära dörröppningen och en rad av små, högt sittande fönster bakom mig. Så är det bra, men mitt stor bekymmer är att det dessutom är en äldre man som har en arbetsplats i samma rum som jag. Han är hur snäll som helst och har egentligen gått i pension sedan länge, men ändå titt som tätt kommer in och jobbar. Det som gör honom till problem är att han låter så otroligt mycket. Han smattrar och knappar hårt på tangentbordet. Han har maxvolym på mobilen, men hör den ibland inte ändå. Han springer fram och tillbaka till en skrivare som vi har på plan 2 i huset. Han prata väldigt högt i mobilen, ja annars också eftersom han är så pass lomhörd. Han överröstar till och med mina hörlurar med musik. Allt detta trots att han har hörselapparater. Ibland får han besökare också som kommer dit. Allt sammantaget är att det stör min koncentration och gör att jag ständigt översköljs av intryck. Precis det jag inte behöver.
Mot slutet av dagen fick jag möjlighet att diskutera läkarbesöket med mina chefer. Redan hemma hade jag väl kommit till samma slutsats, men med stöd av läkaren kunde jag nu framföra hur mycket jag påverkas av den här äldre mannen. Eftersom jag och kollegan jobbar nära så frågade jag om det skulle vara möjligt att flytta på honom. Cheferna höll med om att det kunde vara den vettigaste lösningen. Det finns nämligen ett tomt eget rum en trappa upp. Alternativet vore att jag flyttar upp, men då skulle ju jag behöva springa ner stup i kvarten för att fråga min kollega om saker.
Jag berättade att jag funderade på att skaffa bättre hörlurar med brusreducering. Ena chefen har en nära anhörig som är hjärntrött som pratat om dessa hörlurar. Det sista som sas på jobbet var att de sa att jag skulle köpa sådana och lämna räkningen till dem för att det handlade om arbetsredskap. Detta handlar alltså om hörlurar i 4000-6000-klassen! (Kan jag verkligen göra så?)
Det är torsdag kväll. Sambon jobbar och jag ska fixa en sen middag till oss två som är hemma. För att sammanfatta dagen så känner jag mig mycket bättre än inför den här dagen.
