Kör mig för hårt
Det går långt mellan gångerna för mina inlägg. Jag har helt enkelt inte orkat ta mig den tiden. All energi har gått åt till överlevnad.
Förra månaden fick jag ett uppdrag som jag redan från början visste skulle bli tungt. Det var tänkt att ta 3,5 vecka att utföra, men jag informerade om att det egentligen skulle behövas 6 veckor. Efter att det tillkommit några extra delar i uppdraget blev det till slut 4,5 veckor som jag hållit på med detta.
Normalt sett är 40 timmars arbetsvecka lite mer än vad jag egentligen mäktar med. Jag orkar inte med fler aktiviteter än körövningarna varannan vecka. Det är liksom en avvägning att jobba heltid eller ha ett liv vid sidan av jobbet. Med allt strul och alla pengar jag förlorade på att vara sjukskriven fick det bli jobbet.
Förra veckan blev det inte en vanlig "heltidsvecka" utan det blev en 46-timmarsvecka eller kanske jag skulle kalla det "helvetesvecka". I tisdags den här veckan blev det ytterligare 1,5 timmar extra på arbetsdagen. Under den här tiden såg jag knappt någon annan på jobbet utan satt instängd på mitt kontor långa timmar.
Redan veckan innan hade jag känt att det var för mycket och för intensivt. Jag drog på mig migrän en eftermiddag. Det var så länge sen att jag glömt symptomen till att börja med. Förr, när det hände oftare, kände jag igen det ganska snabbt och visste att det ofta hängde ihop med när det blev för mycket. Ändå skyndade jag hem innan jag blev alltför dålig.
I natt vaknade jag och började älta det jobb jag lämnat ifrån. Det tog två timmar innan jag somnade om. På morgon var jag så idiottrött så jag ställde fram klockan 45 minuter. Jag jobbade en timme kortare idag. Mer hade aldrig gått.
Nu sitter jag här helt utschasad, med huvudvärk och klippande ögon. Det får bli ytterligare en kväll som jag kraschar i säng. Längtar efter ett liv!
