hittakatarina.blogg.se

Tänk, än en gång har tiden rusat fram och det har gått en månad sedan sist jag skrev. Orsakerna till att det gått så lång tid har varit flera och av varierande karaktär.

 

Från början var det för att jag var alltför trött. Jag sov oerhört dåligt - mycket på grund av sommartiden som gör kvällarna alltför ljusa så att det inte blir mörkt nog i sovrummet i rimlig tid. (Än en gång förbannade jag sommartidseländet som ställer till det för mig under ca tre veckor kring midsommar.) Det hade ju funkat om jag inte behövt ta mig upp för att jobba. 

 

Hela stämningen på min arbetsplats har så klart varit påverkad av att min kollega sagt upp sig. Båda cheferna tappade mycket av styrfarten av beskedet. En av dem har varit riktigt under isen. Självklart har även jag påverkats av det. Skillnaden har väl varit att jag kunnat se kollegans sida också och därför kunnat släppa ilskan, frustrationen och sorgen som cheferna burit på. Kollegan behöver vara på en annan plats för att må bra. Jag kunde släppa och se vidare. Förhoppningsvis kommer allas semestrar göra detsamma för cheferna.

 

Sambon har i år en delad semester och blev ledig redan midsommarveckan. Resten var familjen var alltså ledig, medan jag jobbade. Det innebar dels att vi hade lite olika tider, men även att jag körde egen bil till jobbet och kom hem mycket tidigare än normalt och kom hem till en färdig lunch. Eftersom jag sov så erbarmligt illa midsommarveckan så blev jag tvungen att vila flera av eftermiddagarna. Jag försökte ändå se till att inte sova på dagarna för att ännu mer förstöra förutsättningarna för att sova på nätterna.

 

Midsommar kom med en välbehövlig långhelg. Familjen åkte på midsommaraftonen iväg med inköpt picknick och tittade på midsommarfirande i somriga omgivningar. Frampå eftermiddagen åkte vi hem. Herrarna i familjen tillverkade en tårta och vi åt en härlig midsommarmiddag ute på altanen. 

 

Resten av midsommarhelgen ägnade vi åt lite träning och en massa av "bara vara". På gott och ont insåg sambon att han fått ont och inte skulle kunna vara med på det evenemang som han brukar var med på veckan efter midsommar. Jag tyckte förstås väldigt synd om honom som missade det som för honom är årets höjdpunkt. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tycka att det var skönt att få ha honom hemma.

 

Jag jobbade veckan efter midsommar och även om jag fortfarande kämpade med att somna så var jag inte fullt lika trött som veckan innan. Det var min sista arbetsvecka inför semestern så jag försökte avsluta så mycket som möjligt av mina uppdrag. Fredag vid 12.30 hade jag gjort mina timmar för den veckan och jag kunde gå på semester. Det här året har jag fått hela fem veckors semsester. Det är inget jag kommer att kunna räkna med kommande år.

 

Eftersom sambon inte var bortrest till natten mellan lördagen och söndagen, som det först varit tänkt, så hade vi möjlighet att åka iväg samma dag. Alltså packade vi ihop det sista av våra saker och oss själv och åkte iväg till min mamma ca 45 mil bort. Vi kom iväg strax innan tre på eftermiddagen. Vid sju gjorde vid ett middagsstopp som blev väldigt mycket längre än vi tänkt oss på ett fullproppat snabbmatsställe. Klockan hade hunnit bli riktigt mycket innan vi rullade in framför mammas hus.

 

Samma natt kom även en av mina systrar med delar av sin familj hem till mamma. Det blev några intensiva dagar av umgänge med familj och släkt. Vädret var inte det allra bästa. Normalt sett brukar jag försöka få till en massa baddagar, men det här året var det inte läge för det. Jag hann doppa mig en gång i badsjön på andra sidan vägen från mamma. Min son badade en massa gånger där, liksom hans kusiner. Brr! Vi vuxna var alltså betydligt mer försiktiga i år.

 

En av dagarna åkte sambon och jag iväg på eget håll. Sonen följde med släkten på utflykt. Vi ägnade dagen åt att träffa kompisar. På kvällen sammanstrålade vi alla hos den av mina systrar som bor i närheten av mamma.

 

Fredagen åkte vi så alla hem igen efter en vecka hos vår mamma, både systern med familj och jag med min familj. Det var jättekul att träffa alla, men ändå väldigt skönt att komma hem igen. Sambon som då haft tre av sina totalt fem veckors semester skulle börja jobba på måndagen igen.

 

Väl hemma fick vi pusta ut ett kort stund innan det var dags att röja upp hemma. Vi hade inte hunnit ställa hemmet i ordning innan vi åkte iväg. Nu hade vi en och en halv dag på oss att få ordning på torpet innan jag skulle få gäster för på söndagseftermiddagen skulle mina tjejkompisar komma för årets "tjejträff". I år var jag värdinna för evenemanget. 

 

Den först tjejen hämtade jag vid flyget på eftermiddagen och de andra två kom med bil några timmar senare. Det var en ganska varm dag så vi kunde äta middag ute och ha det rätt bra där på altanen så länge solen nådde dit. När solen förflyttat sig runt huset gick vi in. Det blev en massa pratande, promenerande, shoppande, "loppisande", tränande och framförallt ätande i några dagar...och en massa sena kvällar. Några dagar när vi har möjlighet att komma ikapp med allt som hänt det senaste året.

 

Visst har vi mer eller mindre kontakt med varandra resten av året också, men eftersom vi alla bor i skilda delar av landet blir det ju inte av att vi ses. I år blir undantaget i och med att vi för första gången tillsammans har bokat in oss på Tjejmilen i början av september. Det blir jättekul och lyxigt att ses en andra gång i år!

 

Vi hann med flera av de saker jag haft på lut, medan annat har fått sparas till nästa gång om fyra år. På onsdag förmiddag packade tjejerna i bilen in sig och körde härifrån. Vi två som var kvar hann springa, sola och utföra trädgårdsarbete efter att de andra två begett sig. Frampå onsdagskvällen skjutsade jag den tredje till flyget. 

 

Igår var alltså sonen och jag för oss själva igen. Trött som jag var efter alla intensiva dagar så sov jag till halv tio. Sonen hade tagit sig upp vid åttasnåret när sambon åkt till jobbet. Under förmiddagen tog vi båda det ganska lugnt. Vädret var ganska bra, om än blåsigt, så vi bestämde oss för att ta oss ut. Vi promenerade till ett utkikstorn. Det är en promenad på omkring tre kilometer. Väl på plats köpte vi fika på kaféet och struntade i tornet. Det var en riktigt behaglig eftermiddag. Så småningom begav vi oss ner därifrån och traskade hem. Vi var ute ett par timmar och vi fick sex kilometer rejält kuperad väg i benen.

 

I natt hade jag stora problem att somna - det var för kallt, det var för varmt, jag var för kissnödig osv. När jag så vaknade idag kände jag att "nää, idag ska jag inte göra nåt!". De senaste veckorna har liksom kommit ikapp mig idag. Att jag dessutom umgåtts intensivt med en massa andra under en och en halv veckas tid tar verkligen på krafterna. Även i normala fall kan man ju bli trött av sådant. Nu i ännu större grad.

 

Det är ju inget som syns utanpå att min hjärna inte förmår att sortera intryck eller sammanställa saker på vanligt sätt (möjligtvis att förvirringen som uppstår kan synas i ögonen, men det är ju inget som jag ser...). Just idag ägnar jag mig alltså åt att, via det här jag skriver, bringa lite ordning i huvudet. Längre fram idag ska jag bara göra sådant jag känner för. Inga saker som kräver något av mig. Visst är det så att jag gör saker, men det är på mina villkor. 

 

Nu blir det dags för lunch för mig och sonen. Sedan ingenting...eller i alla fall precis vad jag känner för...