Fredag förmiddag
En vecka med vad jag har tänkt ska bli min vanliga veckorutin har snart avslutats. Rutinen består av arbetsträning under förmiddagarna på tisdagar och onsdagar, löpträning på tisdagskvällarna och rörlighetsträning på torsdagskvällarna. Den här veckan var första gången jag fick in alla bitarna. Sammantaget kan jag ärligt säga att jag är helt slut efter alla aktiviteterna.
Återigen reagerar jag på att det som på pappret ser lugnt ut tar så otroligt mycket energi för mig. Jag har ju känt mig så fantastiskt mycket piggare på sistone, men samtidigt inser jag att jag har en ganska lång väg att gå innan jag är mitt vanliga jag. Det är i alla fall bra att jag känner mina begränsningar nu. Förr hade jag känt mig slutkörd och tyckt att nu räcker det, men sedan ändå lagt på ännu lite mer jobb och kört på ännu hårdare - både en, två och tre gånger. Det är ju väldigt tacksamt för en arbetsgivare med en (eller flera som hos oss) anställd (-a) som kör på på det sättet. Ett tag. När vi en efter en kraschar blir det ju inte så tacksamt längre.
Att jag nu har möjlighet att få ta mig tid att komma tillbaka, måste jag vara oändligt tacksam för. Jag vet inte exakt vad det är för riktlinjer som Försäkringskassan har, men jag tror att det är betydligt snabbare som man egentligen ska förväntas vara tillbaka efter en utmattning. Det kan jag ju ärligt säga att det inte hade varit möjligt. Nu står det ju uttryckligen i mina sjukintyg att jag efter många år med på tok för hög arbetsbelastning förväntas ta längre tid än normalt för att komma tillbaka. Än en gång känner jag tacksamhet över att detta tas på allvar.
Den här fredagen vill jag bara ha för mig själv. Enda planen är att hämta sonen när han slutat. Övrigt får sambon ta hand om idag. Jag är för slutkörd. Trots det är jag ganska nöjd över veckan.
