Missköter mig
På eftermiddagen förra söndagen fick jag frossa och kände mig hängig. Jag pälsade på mig och drog min favoritfilt över mig.
Dagen därpå släpade jag mig upp, men kände att det inte alls var bra. Efter att ha jobbat 3,5 timmar gav jag upp och åkte hem. Fortsatt frossa, huvudvärk och en temperatur strax under febergräns.
Tisdagen hade jag bokat ett möte första timmen på dagen. Jag tänkte att en timme ska jag väl klara. Det var lite av ett nätverkande möte där jag behöver skapa kontakter inom mitt skrå. Det möte som ursprungligen var tänkt att vara 1 timme sträcktes ut till 4 timmar. Med lite mejlande innan och efter blev det 4,5 timmars jobb innan jag åkte hem för att krascha.
Till onsdagen hade jag återigen bokat in ett möte som var avhängigt av min medverkan. Trots att jag var fortsatt hängig åkte jag in tidigt, tidigt för att vara på plats innan besökaren skulle dyka upp. Sedan satt vi hela dagen. Det blev ett möte som varade 9 timmar.
Lagom till torsdag hade temperaturen lugnat ner sig så att jag inte hade några "nära feber"-toppar längre, bara vanlig förkylning kvar. Torsdag och fredag kämpade jag mig igenom. Såväl huvud som kropp hade gärna haft några dagars vila där jag bara tog hand om mig, men jag kravlade mig kvar hela dagarna.
Igår hade jag lite blomsterlökar som behövde komma i jorden. På eftermiddagen tog jag mig ut och grävde ner dem. Det var skönt att få lite utomhusluft. Utöver det gjorde jag inte mycket. I natt sov jag uselt. Inte ens 5 timmar fick jag ihop trots den extra timme som normaltidsomställningen gav.
Jag har några uppgifter som behöver göras här hemma, men i övrigt ska jag försöka bara vara. Det fungerar inte att vara så här grym mot sig själv. Jag kommer att köra slut på mig själv på ingen tid alls i så fall.
För tillfället har jag en halv arbetsdag nästkommande fredag att se fram emot att vila lite på. I övrigt längtar jag efter lediga dagar kring jul. Det blir ett gäng tuffa veckor fram tills dess. Jag önskar så att jag kunde jobba mindre. Det skulle nog alla behöva i dagens samhälle. Än så länge är det ett önsketänkande så i stället får jag se till att få den vila jag behöver när jag kan.
