hittakatarina.blogg.se

Med lätt feber och förkylning gick jag i säng strax efter halv tio. Jag läste en liten stund och skulle sova en stund senare. Även sambon gick i säng ganska tidigt. Båda är vi lite småförkylda och hängiga och kände att vi behöver all återhämtning vi kan få.

 

Det var då. Nu sitter jag här. Vaken, men med en öm hals och ett värkande huvud. 

 

Jag sov på tok för lite på natten efter fredagens händelse. Fick ihop en lite bättre natt nästkommande natt, men sedan har det varit total katastrof på sömnfronten. Jag har vaknat massor av gånger (kanske åtta natten till måndag och något färre natten till tisdag) och även legat vaken. Framå fyratiden båda nätterna har sambon väckt mig med snarkningar. Har snarkar inte när han är frisk. Nu har det däremot varit så att jag omöjligt har kunnat sova när han kört igång.

 

Båda arbetsdagarna har jag känt att jag varit ordentligt långsam i tanken. Slutledningsförmågan är inte vad den brukar. Jag har behövt smärtstillande mot huvudvärk på måndagen på jobbet. På tisdagen åkte jag hem en timme tidigare på grund av att jag var så seg och hade en begynnande huvudvärk.

 

Jag behöver alltså verkligen sova. Så vad händer? Ja sambon drar igång med tröskvenkelt så snart han somnar och jag ligger intill och plågas. Han har en speciell presentation i morgon så "du får inte putta på mig", sa han innan vi lade oss. Jag då? Om bara drygt 5 timmar ska jag upp. Hela jag värker, men vet att jag också måste upp och iväg i morgon. Dels är det jag som skjutsar sonen till skolan och dels har även jag något inbokat. Det är rehabkoordinatorn som bokat in mig på en träff med en handläggare från Försäkringskassan som en dag per vecka befinner sig på vårdcentralen jag går på.

 

Det är på något sätt väldigt ironiskt att jag blir inbokad, just i det läge jag befinner mig i just i detta nu. Jag är sjukskriven av en läkare på 25% och det närmar sig tre år sedan jag sjukskrevs från allra första början. Försäkringskassan har tagit sin hand ifrån mig och jag har gått utan ersättning för de 25% jag inte klarar att jobba sedan november (nästan 5,5 månad). Normalt sett om man blir sjuk vid långtidssjukskrivningar på deltid så går Fk och ersätter de dagar man är sjuk eftersom det där med karensdag redan är avklarat.

 

Normalt sett hade jag också när jag mår som jag gör för tillfället hade jag sjukanmält mig och försökt kurera mig på bästa sätt. Nu är det inte normalt. Om jag blir sjuk blir jag utan pengar. Jag är utanför landets skyddsnät. Det är ju bara den första månaden som arbetsgivaren går in och ersätter om man blir sjuk, därefter ska ju samhälle backa upp en. Alltså är det bara till att försöka jobba även som sjukling. 

 

Hur jag dessutom ska försöka få fram frågor till personen jag ska träffa under morgondagen och förstå svaren - det begriper jag inte. Nu vill jag bara sova. Länge, länge.