Ännu mera Corona
Den 15 april sjukskrev jag mig efter drygt halva dagen och åkte hem med en sprängande huvudvärk. Samma kväll kom det fruktansvärda beskedet att radio- och tv-kändisen Adam Alsing avlidit i sviterna av covid-19. Allt kom så nära inpå när det drabbat en person som man vetat vem det är och som var väldigt omtyckt. Det känns extra hemskt att det var en person som inte var äldre än 51 år som dött.
Två och en halv dag efter att jag åkte hem var jag helt sjukskriven med framförallt huvudvärk. Helgen kom och jag började må bättre. Datorn hade fått följa med hem och jag började jobba efter helgen. På måndagsförmiddagen trodde jag att det börjat vända, inga symptom hade visat sig på nästan ett dygn och tänkte att det borde gå att återvända till jobbet på tisdagen eller åtminstone onsdagen. Den eftermiddagen kom det ont i halsen så det var bara att tänka om.
Tre och en halv dag klarade jag i alla fall att jobba på - sedan kom huvudvärken tillbaka. Torsdag och fredagen jobbade jag halvdagar. Detsamma gällde måndagen den här veckan. Fler symptom började visa sig alltmer - hosta bland annat.
Samtidigt som jag började känna mig allt sjukare kände jag alla krav från jobbet. Det gällde både från ledningen att jag skulle utföra mina uppgifter och de som ville att jag skulle hålla mig hemma. En del av kraven har nog kommit från mig själv - att jag ville klara av att leverera även hemifrån. I måndags insåg jag att det slet sönder mig att försöka när jag mådde så pass dåligt. På tisdagen hade jag en inbokad uppgift, ett möte på distans. Jag genomförde det och sedan sjukskrev jag mig för resten av veckan.
Jag vet inte om det är covid-19 jag drabbats av eller om det är något annat som satt sig i luftvägarna. Om jag börjar sammanställa några av de symptom jag har eller har haft så är det ändå inte helt omöjligt:
- Ont i halsen
- Tungt att andas
- Huvudvärk
- Smakbortfall
- Hosta
- Trötthet
- Snuva
Det skumma är att symptomen kommer och går. Ett tag började jag undra om det var inbillning från min sida och att jag inte alls var så sjuk, för att nästa dag behöva jobba på att få luft i mig överhuvudtaget.
Eftersom jag inte jobbar inom vården eller omsorgen så har jag inte brytt mig om att kontakta vården, än. Just nu känns det osannolikt att jag ska jobba i närtid. Jag är för risig för det. Ska man dessutom vara symptomfri i två dygn innan man ger sig ut i samhället igen så blir det ännu några dagar. Jag ska kolla upp det lite närmare i morgon. Idag lägger jag min energi till att skriva här så då kommer jag inte orka göra något annat. Så risig känner jag mig alltså.
Drygt två veckor hemma med symptom har jag i alla fall försökt hålla mig till folkhälsomyndighetens råd och riktlinjer. Vi håller fysisk distans så gott det går här hemma. Helt går det förstås inte, men vi håller oss på varsin kant och undviker kroppskontakt. Jag försöker att inte andas direkt på de andra. Det tär att inte ha fått krama mina familjemedlemmar på så länge nu. Normalt sett kramas vi många gånger per dag . Till och med min tonårige son ger många kramar normalt sett, men inte nu.
För att få tiden att gå har det blivit många timmar framför tv:n. Jag ser nyheter flera gånger per dag. Den dagliga presskonferensen från myndigheterna har jag försökt se varje dag sedan jag kom hem. Sedan har det blivit mycket tittande på serier på Netflix. Jag har haft svårt att klara att ta till mig text på grund av tröttheten, annars hade jag nog läst mer också. Nu har det mest varit kortare stunder av läsning.
Serierna har varit en bra flykt undan en verklighet som stundtals är för tung. Kanske kunde man tänka sig att jag skulle ägnat mig åt romantik- och feelgoodserier, men det har blivit monster, demoner och dystopier i stället. Kanske för att få ägna sig åt något som är uppenbart på låtsas när verkligheten skrämmer. Sedan är det precis den typen av serier som sambon inte har något som helst intresse av så då gör det inget om jag plöjer mig igenom alla sådana serier som finns.
Än så länge gäller att bara ta dagen som den kommer. Jag orkar inte så mycket annat. Det enda jag kan säga är att ta hand om varandra, håll avstånd och tvätta händerna!
