Kvällen innan
Kom precis att tänka på att jag börjar jobba i morgon. Skönt nog har jag ingen som helst jobbångest. Det är något jag känt de senaste åren jag jobbat, ofta redan från söndagseftermiddagarna. Nu känns det bara bra att äntligen få börja igen.
De flesta år jag haft mitt jobb har jag närmast längtat efter att få åka iväg på måndagarna. När jobbet började ta allt mer tid och energi och konflikter började hopa sig så blev det inte längre roligt att åka alla milen till jobbet. Jag kände mer och mer ett motstånd och en önskan att vara var som helst annanstans än där.
Den stora skillnaden nu är att jag kommer att ägna mig åt en klart avgränsad uppgift. Arbetsbelastningen som jag de senaste åren tvingats uppleva finns inte i den här uppgiften. En annan stor skillnad är att jag idag har kraft att säga nej och stopp om det behövs. När jag var så totalt nedbruten som jag var, hade jag för länge sedan slutat ta hänsyn till hur jag mådde - jag bara körde. Nu har jag chans att få ta det i min egen takt och att slippa befinna mig i hetluften ett tag till.
På väg mot att bli frisk. Det känns underbart!
