Vanligt och ovanligt
Vardagen är tillbaka. Jag jobbar på, sambon likaså och sonen är tillbaka på skolan. Det är det som är som vanligt.
Det som inte blir som vanligt för sonen är att han kommer att byta halvklass i år. Första dagen tillbaka på skolan kom han hem och suckade över att han alltid paras ihop med samma elev. När vi då frågade varför han suckade så visade det sig att det är två elever som påverkar honom väldigt negativt i den grupp han är i och att de han har lättast att jobba med huvudsakligen befann sig i andra gruppen. Tack och lov kunde skolan hjälpa honom så att hans förutsättningar blir så bra som möjligt inför det här läsåret!
Nästa som inte är så vanligt är att jag laddar för tjejmilen på lördag. För första gången i mitt liv har jag anmält mig tillsammans med mina tjejkompisar. Två av oss kommer under fredag dag och två kommer på fredag kväll. Det känns jättekul!
Typiskt nog har jag inte alls tränat för det här med löpningen. Visst har jag tränat lite allmänt, men löpningen kom liksom aldrig igång på riktigt. En gång per vecka eller till och med varannan vecka räknas inte. Årets längsta sträcka har varit drygt 7 km, men det var innan jag blev förkyld. Det känns som en repris av förra årets upplägg inför Lidingöloppet 15 km. Jag kommer att frakta mig runt. Hur det blir med just löpningen visar sig då på lördag.
Först en vanlig dag på jobbet i morgon.
