#metoo
Vi har nu levat ett par veckor med hashtagen #metoo. Först var det kända kvinnor i Hollywood som vittnade om sexuella trakasserier och våldtäkter som en känd producent i åratal utsatt kvinnor i den branschen för. Det dröjde inte länge innan det spreds över världen och fler och fler, kända och okända, kvinnor vittnade om sina upplevelser av övergrepp, trakasserier och våldtäkter. En del har bara angett #metoo, andra har i vaga ordalag beskrivit sina upplevelser, medan andra varit mer öppna och till och med gått ut med namn på sina förövare.
I Sverige är det ett antal personer i mediebranschen som pekats ut och minst en av dem har i kölvattnet av det blivit av med sitt jobb. Övriga ligger också lite pyrt till skulle jag tro, men deras fall är väl under utredande än så länge.
Hela förra veckan kände jag mig dämpad och låg. Först kunde jag inte riktigt relatera till vad det var som sänkte mig så mycket. Så småningom insåg jag att det var mängden av alla vittnesmål som rullats upp gjorde mig helt urlakad känslomässigt. Vidden av allt blev för mycket för mig att klara av att bearbeta. Ändå har jag hela tiden valt att bara läsa en bråkdel av allt som kommit fram. På sociala medier väller allt fram. Många, många kvinnor skriver och även om jag inte läser allt (långt ifrån alltså) så ser jag ändå spåren av vad som skrivs eftersom åtminstone inledningen av de längre berättelserna synd i flödet.
På jobbet kommer naturligtvis ämnet upp också, men eftersom jag vanligtvis är enda tjejen i huset så har snacket mest hamnat på kändisnivån, om den eller den som förlorat sin gloria. Det gav mig mest bara en dålig smak i munnen. För mig har det känts som att hela diskussionen hamnar snett. Det handlar inte om kändisar - det handlar om mängden!
Mina tankar har gått tillbaka genom åren och vad jag snarare kommit att reflektera över är om det finns någon tjej, kvinna, flicka som inte har varit med om något och om det finns någon kille, man, pojke som inte gått över gränsen någon gång i sitt liv. Jag kan i och för sig tänka mig att det är något fler kvinnor som utsatts än män som utfört handlingarna med tanke på att de stora svinen nog har varit frikostiga med sitt svineri.
Jag har alltså suttit på jobbet och funderat på vem av dem som aldrig gjort något som ansetts vara över gränsen. Vem som aldrig visslat efter en tjej och kastat ur sig ovälkomna kommentarer efter henne, vem som aldrig klappat någon tjej på rumpan eller tagit på henne någon annanstans på kroppen, som aldrig gjort något av allt detta eller värre saker. Vem? Jag misstänker att de flesta av dem någon gång i sitt liv faktiskt har gjort något av det. Även om det inte är något de gör idag så tror jag att de någon gång under sin uppväxt gjort det. Kanske är det så att jag sticker ut hakan när jag skriver detta, men jag är ganska övertygad om sanningshalten. Däremot skulle jag inte kalla merparten av dem för förövare. Det tror jag trots allt är en bråkdel av alla dessa män.
Vidare har det slagit mig där på jobbet om hur olika verkligheter män och kvinnor lever i. För mig har allt som kommit i dagen varit påminnelser om vad vi kvinnor har varit med om och i många fall gått och burit på i det tysta, medan männen i stället har snaskat på om rykten och saker som stått på Flashback (inte den mest tillförlitliga källan) om olika kändisar. Naturligtvis skriver jag också under på #metoo även om det inte inbegriper grova övergrepp som våldtäkt eller så. Det har varit mer sådant som tafsande händer och verbala saker.
Även om jag själv mått och mår så otroligt dåligt av detta så hoppas jag att det trots allt ska komma något gott av det. Jag hoppas först och främst att inte kändisar som trillar av sina pedistaler ska göra att fokus försvinner på själva grundfrågan - att kvinnor systematiskt utsatts för sexuella övergrepp och sådant av män i alla tider. Jag hoppas sedan att det ska leda till en förändring, att vi ska få andra attityder i samhället och att de tjejer som växer upp idag ska slippa mycket av det som har präglat klimatet mellan könen tidigare. Jag hoppas på en bättre värld för både kvinnor och män. Glöm inte bort allas vittnesmål utan låt dem hjälpa oss till en bättre framtid!
