Hopp
Jag sitter i soffan med ont i huvudet och en hjärna som har överansträngt sig idag. Det har varit en intensiv dag med mycket som hänt. Det största är att jag äntligen känner att det finns hopp.
På eftermiddagen idag hade jag till slut en tid hos den kvinna som hjälpte mig sist när jag var sjukskriven. Det var omkring 3,5 år sedan jag var i kontakt med henne förra gången. Vi pratade om hur det var och vad som hänt sedan dess.
Hon tyckte att det var klokt av mig att söka hjälp innan det gått helt över styr. Det känns som att jag har någon som kan hjälpa mig att komma vidare och få den hjälp jag behöver för jag har känt att för mig tar det stopp. Min hjärnkapacitet används helt och hållet till mitt arbete. När det gäller mig och mitt mående har jag liksom inga hjärnceller kvar att ta till. De är ju alla upptagna av det som sker på jobbet.
Nu närmast ska jag träffa en läkare igen. Det blir mot slutet av nästa vecka. Kvinnan jag träffade idag tyckte även att jag skulle se till att få en samtalskontakt och gärna också träffa en fysioterapeut. Jag fick telefonnommer och telefontider när jag kunde kontakta dem. Det kan säkert vara nyttigt, det också.
Sammantaget känner jag alltså att det finns hopp, Det kan finnas en chans för mig att bryta den nedförsbacke som jag har upplevt att jag befunnit mig i, jag fortfarande är i. Håll tummarna för att jag kan vända den nedåtgående trenden! Nu ska jag stärka upp mig och gå mot mitt friska jag igen!
