Testad negativ
Det är ännu en dag hemma. De symptom jag haft har gått ner. När det var som värst kändes det som jag hade någon som satt på bröstkorgen på mig. I och för sig en väldigt liten person. Nu är det nästan borta, kanske motsvarande ett mindre husdjur. Lite hosta och nysningar samt nästäppa finns också kvar, men orken är på väg tillbaka.
I lördags pratade jag i med 1177 och med mina symptom kallades jag till provtagning på söndagen. Provsvaret kom på måndagen. Det var negativt och jag har alltså inte covid-19. Inte än. Det var både en stor lättnad och en besvikelse. Lättnaden kom sig av den rädsla jag bar på att ha smittat andra. Besvikelsen kom å andra sidan av att jag då kommer att få ytterligare en infektion framöver. Jag tyckte att det kunde räcka med den här som satt sig i luftvägarna.
Jag räknar med att jag kommer att smittas under det närmaste halvåret. På morgonnyheterna presenterades matematiskt att troligen kommer att halva befolkningen kommer att ha fått covid-19 under april månad. Om vi ska hålla riskgrupperna säkra får vi andra se oss som dem som den halva av befolkningen som ska få smittan. Förhoppningsvis tillhör vi alla den del av befolkningen som bara får en mild sjuka.
Eftersom jag INTE har Coronasmitta och INTE jobbar inom vården eller direkt mot människor räknar jag med att jobba mot slutet av veckan. Kanske bara för att hämta hem utrustning så att jag kan arbeta hemifrån. Till vardags träffar jag inte så många människor. Det är kanske 20 personer per dag. Nu i dessa tider är siffran kanske närmare 10. Risken att smittas är alltså ganska liten för mig. Sedan kan det ju bero på de övriga på arbetsplatsen som har ett större nätverk.
Som alla andra människor tar jag en dag i taget. Hela framtiden är satt på vänt. Några planer är svåra att göra. Saker blir som de blir. Kanske kan vi se lite mer om en månad eller så. Nu får vi alla leva i nuet. Det som kommer det kommer eller hur?
