hittakatarina.blogg.se

Först var det för jobbigt, sen kom Corona så detta är något jag aldrig tagit upp. I början av året var jag på ett läkarbesök. Det var något jag känt väldigt länge att jag skulle ha kollat upp. Till slut bokade jag in ett besök hos läkaren.

 

Det handlar om min hörsel. Jag har känt att det väl inte har varit så bra. Jag har under många års tid försökt stå på en sida på möten, konferenser och i körsammanhang för att höra så bra som möjligt. Tinnitusen kommer och går. Ibland är den inte så illa och ibland närmast outhärdlig. Detsamma gäller öronvärken som någon gång ger sig till känna.

 

Läkaren undersökte mig och så fick jag gå till ett enklare ljudlab på hälsocentralen. Kvinnan i ljudlabbet kryssade i ett papper och drog kurvor - en för varje öra. Väl tillbaka till läkaren igen så tittade hon på kurvorna. Jaha, sa hon. Jag skickar en remiss.

 

Hon sa inte så mycket mer än så. Uppenbarligen behöver jag hörapparater på båda öronen, men hon var så fåordig så jag vet inget om vad kurvorna egentligen sa.

 

Tiden närmast efter läkarbesöket var jag i chock. Visst hade jag tänkt att jag hörde dåligt, men att det skulle vara så illa så att jag behövde hörapparater hade jag väl inte tänkt. Jag gick in i en sorgeperiod. Det var liksom så oåterkalleligt att veta att hörseln var så dålig. Vid det laget var det för jobbigt att ta upp det här i bloggen. Det låg för nära inpå. Jag var helt enkelt för ledsen. 

 

Det finns några specifika händelser som jag kan härleda förlusten av hörseln till. Det finns några rockkonserter i unga år som har spelat in. Det finns en ljudchock jag fick som femtonåring som påverkade framförallt mitt ena öra. Min första prao som fjortonåring har också varit boven i dramat. Allt det här har jag vetat och kunnat plocka fram som medverkande till en dålig hörsel idag. Trots det var beskedet riktigt tungt att få.

 

Jag har fått remissen från öronkliniken. Nu är det bara att vänta. Den här regionen har väldigt långa köer. Risken är att det kan dröja något år innan det händer något mer. Läkaren uttryckte det som att jag kanske skulle prioriteras på grund av min ålder, men jag misstänker att det bara är patienter i 20-30-årsåldern eller yngre än så som prioriteras. Medelålders som jag väl får räkna mig som (eller ännu äldre) få nog vacker vänta och vänta.

 

Det finns en liten risk att jag har en öronsjukdom som bland annat påverkar hörseln, men det får jag inte svar på förrän jag kommer till öronkliniken. Bara att vänta och se alltså.